Ronja

Jag vet iofs inte om jag har några läsare som inte följer mig på insta eller inte har koll på mig irl men iaf, jag har glömt att skriva här att Harry o Elsa ska få ett syskon! Den 12 Juli är det beräknat till och jag är just nu i vecka 24. Dom förstår inte riktigt att där är en bebis i min mage, Elsa har ett tag pekat på sin egen mage o sagt att där är en bebis men idag på förskolan berätta dom att där hade varit en liten bebis och hälsat på, då hade Elsat minsann berättat att mamma hade en i sin mage <3 Så nog kopplar dom ändå. Harry har bara lastbilar o traktorer i huvudet så han brukar börja om att koppla släpar o sånt istället. 

 

Igår va det utvecklingsamtal på förskolan. Visste inte alls vad jag skulle förvänta mig då det känns som att man lämnar dom till en barnvakt och det leks hej vilt till vi hämtar hem dom, fel av mig såklart! Det finns tydliga linjer o dom dokumenterar en hel del om vad som sker o barnens utveckling. Skitkul för mig som förälder att sitta där o höra om hur dom uppfattar mina barn, hur duktiga dom är o att trots lite incidenter (Harry har bitit innan) så är dom små charmtroll som funkar bra! 

En sak som jag känner mig extra stolt över (ja, för det får man väl göra??!) är att hon nämde flera gånger att dom är väldigt envisa, när dom gett sig på något som gör dom det färdigt, dom provar alltid själv klä på sig, tar av sig alla ytterplagg själv i den mån det är möjligt exempel.

 

Detta är något som kommit naturligt här hemma då dom varit två från starten. Jag är egentligen en väldig hönsmamma och hade nog varit lite väl hjälpande om det funnits tid till det. Sanningen är den att när vi kommer in med exempel alla vinterkläder så är det två barn som snabbt vill ha kläderna av för att springa vidare in i huset, jag vill själv ha av mig jacka o skor innan jag hjälper dom för att inte dö av värmeslag o då blir det lite väntetid. Barnen har då börjat att ta av skor själva, knäppa upp jackan o ibland även lyckats få av sig byxorna. Exemplet gäller ju bara ytterkläder men så är det med allt, om en lägger pussel o jag hjälper till samtidigt som alla stockarna ramlar ur lastbilen, då får stockarna vänta eller får den som leker med lastbilen lasta på dom själv. 

 

Djuren har nog också varit en hjälpande hand i detta, dom måste varje dag ha mat, vatten o omvårdnad. Ibland mer, ibland mindre. Barnen är med till 99% och har då fått lära sig att sysselsätta sig själva om dom inte velat hjälpa till med djuren. När där då uppstått problem så är det sällan vi kan hjälpa till innan dom själv löst problemet. 

Kort sammanfattat så är jag glad över att jag blivit "tvungen" att inte passa upp på barnen för mycket utan låtit dom själv lösa olika situationer och jag blir stolt när pedagogerna på förskolan ger mig/oss den bekräftelsen. 

 

Nu ska jag spåna runt lite på idéer till vårt nya varddagsrum, nu när familjen ska utökas får vi möblera om lite för att få plats! ;)